Expat life in Hong Kong: Lantau Stage 1 and 2

Back on track!!

Nu minsann ska det bloggas hiking.

Den sista och fjärde av Hong Kongs stora hikingleder har nu inletts.

Den går på ön Lantau sydväst om Hong Kong ön.

The mountainous archipelago of islands that make up Hong Kong in its totality are often overlooked in favor of the skyscrapers of the eponymous island. For those who like to get outdoors, however, there are some superb hiking opportunities less than an hour away from the frenetic hustle and bustle more usually associated with this prosperous and commercial enclave of the PRC. Twice the size of Hong Kong Island, Lantau has just a fraction of the 1.3 million population of its more cosmopolitan neighbor—just 50,000 inhabitants scattered across its 146 square kilometers.
Disneyland, the Po Lin Monastery and the Tian Tan Buddha are among its many attractions, but with over 50% of the island dedicated to national park land, there's plenty of open space to go around. The 70 km Lantau Trail circumnavigates the island and is broken up into twelve sections, all offering breathtaking views of rugged hillsides and the South China Sea. Tackling the whole thing in one go is only for serious hikers who are fit and well-equipped. Otherwise it's better to pick a section and enjoy a leisurely day's walking or spend a few days exploring, staying in one of the many campsites or hostels along the way.

Det blåser och är ganska kallt när det är dags för avfärd på morgonen, fordrade byxor, lager på lager, mössa och vantar. Kontrast till sommarhiking här i Hong Kong.

MTR, och sedan båt till Mui Wu. Där startar hiken.

Det är dimmigt och man ser inte topparna på bergen runt omkring, men det gör inget. Stämningen är som vanligt på topp i vår härliga hikinggrupp. Alla är taggade.

I början går det ganska mycket uppför, inte så mycket att se.

Några frusna kor som ligger och värmer varandra. Fina kor, annorlunda än de i Sai Kung.

Väl uppe är utsikten fantastisk....kan vi föreställa oss. Dimman ligger nämligen tjock här uppe. Förra gången jag hikade högt upp på Lantaus toppar var det svart som natten. Idag dimmigt.

Men det gör inget, känslan är ändå härligt hissnande.